För visst får man välja alltid. Antingen den gröna smala stigen eller en breda steniga... Jag undrar just vilken jag är på nu. För stenig är den nog men va faaan... den är inte alls så bred som den borde vara... INTE ett jäkla dugg! Snarare tvärtom och det känns som att stenarna är dessutom jävulskt vassa emellanåt.
Vet inte... bara funderar...
Många om... och många ifall... och men... och att... men jag kommer ingenvart.
Låta tiden visa varför och vart det går?
Bara man inte hade barnen... då skulle jag ärligt talat inte bry mig ett dugg vart det går, men nu så kan jag inte INTE bry mig.
Känner mig off och inte lbir det bättre att maken är oxå nere....
Alla dessa jäkla hinder som man måste över!
Varför kan man inte få ett brev med glada nyheter... nån avlägset släkting med massa pengar som har dött och skrivit allt på mig???? Eller ...varöfr kan jag inte vinna pengar? Behöver inte sååå mkt.... skulle räcka med 1-200 000. Så skulle jag vara nöjd. Det skulle bara göra mitt liv såå jäkla mkt enklare.... tja.. i alla fall lite enklare....
Tänk om jag kunde se så här glad ut varje dag!
1 kommentar:
Fasen vad söt du är gumman! *Krama om hårt* <3
Skicka en kommentar