25 aug. 2006

9 postbilar på en dag...

I morse åkte maken tiiiiiidigt till skolan. Stackaren har det inte lätt. Det tar minst 40 min till skolan från Borgholm. Och idag så skulle han träffa Tommy så de kunde gå genom redovningen de skulle ha kl 8:30.
Nåja.. allt detta innebar att jag fick ha barnen för mig själv på morgonen. Av någn konstig anledning är barnen alltid snälla när jag ska ta dem till dagis. Jag säger det inte högt och deffinitivt inte till maken för då får jag sköta det resten av dagistiden.
I alla fall så fick jag dra mig till nästan 8. Sen var det bara att hjälpa ungarna byta om, äta frukost, ringa Nagyi. (=mormor på ungerska) Hon skulle följa med oss till dagis så hon fick se hur det ser ut där samt att personalen skulle få träffa henne så att de skulle våga lämna ut barnen till henne om hon ska hämta dem någon dag.
Nåja... det gick nästan smärtfritt, den lilla korta vägen till dagis. Astrid hade fått för sig att hon skulle minsan sjuga högt hela vägen samt gå för sig själv, den unga damen, så det blev lite tjat-tjaffs på henne. För övrigt gick allt bra.

Sen lämnade vi barnen på dagis. Nagyi blev väldigt nöjd med det hon såg vilket jag kunde bara intyga. Det verkar vara en kanondagis här i Björkviken. Nöjd är jag med personalen (änså länge i alla fall) Gillar att de har speciella rutiner för allt och att detär ordning och reda. Dessutom så kräver de respekt från barnen vilken är inte minst ömsesidigt. Det värsta jag vet är när fröknar låter ungarna bestämma allt. Sånt är mjäkigt och ungarna utnyttja det till 100 %
Nog om dagiset....

I alla fall så tog mamma och jag en promenad in till Borgholm till jobbet. Det var fint väder och även om luften var klar så var det ändå lite kvavt. På vägen ner körde ner en massa posbilar kors och tvärs i Borgholm... Kunde inte låta bli att räkna dem...

Hela 9 st såg vi på 20 min! Helt ofattbart! Jag bara skrattade åt det hela... *fniss*

För övrigt... jag borde sitta och skriva text till hemsidan men jag tänkte att jag skulle donam ed det ikväll... Sen vet jag att det inte blir något av det så det vore ändå bäst att avsluta pladdret här....

see you

Inga kommentarer: