Tacksam för....

Undrar hur det kommer sig att vissa saker kan låta såååå mkt mer annorlunda då det händer någon annan än en själv. Vissa saker kan man skratta åt, men hade det hänt en själv så vet man av erfarenhet att man hade blivit vansinnig.
Som idag när maken var med barnen på övervåningen och jag nere i köket och lagade mat. Visserligen hade jag Madonnas nya skiva på högsta volym, men ändå så kände jag på mig ( eller inbildade mig eller kalla det vad du vill) att barnen höll på med något hyffs. Men av erfarenhet så lät jag bli att tänka mer på saken, och överlät det hela till maken.
Efter en bra stund kommer familjen ner för att äta, båda barnen i pyjamas redan, och lilleman bytt till en ny pyjamas. Jag undrade genast vad som hade hänt...
Erik och Astrid hade hittat Idomin salvan och pudtret som fanns i Eriks rum och lagade mat med dem. Asså Idominsalva+talk= ingen bra blandning. Det blir en fet sörja som är mer än svårlöslig även i såpavatten. Jag kunde inte låta bli att le, även fast jag visste att jag kommer få ta hand om resterna... men å andra sidan slapp jag upptäcka dem.
Och DET var jag tacksam för!