Ibland slår det mig....

Ibland slår det mig hur det kommer sig att vissa kan leva i en sån IT-skyddad värld. Altså skyddad ifrån IT.
Igår träffade ajg några tjejer som ville att jag skulle visa lite av mina scrapsidor och gå genom vad man behöver om man ska börja scrappa osv. Så jag tänkte att vi kunde göra en mailingslista så ajg kunde maila dem om ajg hittar nån kul sida, och för att enklare kunna hålla kontakten. Lättare att slänga iväg ett mail än att ringa 5 st. Men så säger 3 av tjejerna att de nästan aldrig brukar använda sina mail. Jag blev bara paff... kunde inte säga nåt... Jaha... tänker man då, hur har ni klarat er hittills? Jag som inte klarar av att INTE kolla mina mail minst 2-3 ggr om dagen. Och allt man kan fixa genom nätet utan att ens behöva lyfta luren.
Och har någon reflekterat över alla på es Blocket.se som har lånade e-mailadresser? Asså... vet de inte om att det går hur lätt som helst att skaffa en gratiskonto varshelst nästan? Varför låna ett mailkonto?
Och så har nån hönshjärna kommit fram till att sälja mailkonton till alla dessa andra hönshjärnor som har lånade e-mailadresser... *pust* Man blir trött för värre....

Appropå nå helt annat... man hinner få en tankeställare då ens barn blir sjuka eller råkar illa ut. Min käre 1,5 åring har ju fått en lindrigare hjärnskakning i onsdags och tillbringade natten med sin pappa på sjukhuset. Nu är han hemma och mår bra, förutom att allt han gör är att slå sig, och helst är det huvvet som ska slås in. Man hinner inte vakta honom hela tidne, han klättrar och ramlar. Ibland behöver han inte ens klättra utan ahan trillar på govlet utan att ens ha snubblat på något. Och slå huvvet i bordet mfl. Hjärtat är i halsgropen på mig hela tiden. Blir det aldrig slut?

Kankse borde nanna nu, klockan är mycket och sovtimmarna är ju nåt man inte kan ta igen så lätt.

Såg OS invignignen och blev impad av det mesta. Kossa-klännignen och kossafracken blev jag helt mållös av.... asså inte för de var snygga, tvärtom. Så fula att jag inte visste vad jag skulle säga... *skrattar* Så mållös har fått en ny betydelse i min vokabulär. Däremot resten var helt underbart! Inte minst hur de tände elden....

Nu är det nannadax...