gnäll rakt av...

En ny dag omed nya utmaningar.
Sandi har utmanat mig igen med att rabbla upp mina 5 sämsta egenskaper. Tjena... räcker det med 5 bara? Tänk om jag har 100? Det är så det känns just nu speciellt då det är inte så kul att få höra av sin egen man att man inte är så duktig på det här med att umgås med barn. Han tyckte att jag inte anstänger mig nog och Astrid tycker inte om att vara med mig... nähä.. då kan vi lägga ner det hela. Jag är en dålig mamma med 0 tålamod, hatar gnäll. Det värsta jag vet när det ligger grejjer överallt och det är ostädat och ingen ser det och dessutom kan lägga sig på golvet där det är som skitigast och leka med barnen där så även de lägger sig där och drar runtp å skitet. Men det är väl jag som överreagerar som vanligt. Han tycker att jag överreagerar och tjatar när jag ifrågasätter vad fanken han hade gjort hela förmiddan när han SKULLE ha fixat sin inlämningsuppgift till skolan. Han har suttit framför datorn, båda datorerna och LEKT! Sånt gör mig mer än pissförbannad!
Visserligen så tycker jag inte själv, att jag inte har lyckats så bra hittills med Astrid. Jag har inte sagt att jag inte ska säga ifrån när hon gör dumma saker eller när hon inte är snäll, men tydligen det är så min man har uppfattat att det skulle vara denna veckan.

Det får räcka med mina sämsta sidor för idag... har ingen större lust att finnas just nu. Kanske det var världens sämsta idé med denna tjejvecka då jag inte orkar med det. Ärligt talat så orkar jag inte med nåt. Är less på att det är jämt jag som ska ta ansvar för att se till att det ska vara mat på bordet och att allt ska klaffa. Jag är less på att inget går som ajg har tänkt mig och att så många förväntar sig så mkt av mig. Jag är less för kommentarer som att det skulle vara mitt fel att min man har gått upp 40 kg sen har träffade mig och även mitt fel att han inte kan gå ner. Det är ingen som ser att han inte kan låta bli att smygäta på godis.
Jag är less på att köra in i väggen med alla mina projekt och jag är less på att aldrig ha nå pengar och jämt råka läsa/höra hur mycket andra spenderar på saker av rent nöjje, för att de vill, när jag själv inte har råd ens att köpa nåt fint till mig själv. Att tänka på saker som behövs till lägenheten har jag gett upp för länge sen. Insett att några krokar i badrummen kommer inte komma upp så länge vi bor här. Nägon hylla kommer jag inte få till mina saker och mina man kommer att driva mig till vansinne när han tycker att jag gormar för mycket när jag ska göra nåt vid skrivbordet. Han tycker att jag borde rensa och packa undan, men var?????

Nä... slutgnällt... vill bara gå å lägga mig under täcket och inte kliva upp. Men sanningen är att det dröjjer nog itne läge förrän nån ligger där bredvid mig.. och jag fåt inte ens tycka att detär jobbigt med barn som sover i vårt säng. Att aldrig få sova ifred varken för Astrid eller maken som snarkar järnet på nätterna... att jämt behöva vara den som ska upp till barnen på nätterna....

Behöver paus... paus från mitt liv med hela dess innehåll....

Jag är inte ute efter sympati eller att nån ska tycka synd om mig... NEJ! Jag bara gnäller för detär väl det enda jag är bra på....tydligen....